MENY
Så kom den dag jag hade hoppats på aldrig skulle komma, den dagen som så många andra tyvärr redan har fått uppleva, den dagen som jag alltid har försökt förtränga men som ändå ständigt har legat i bakhuvudet som en varning om att den kanske kommer, ja den dagen då det skedde ett attentat mitt i centrala Stockholm.
Ord kan inte ens beskriva allt jag känner kring denna händelse, men jag lider verkligen med alla de som har närstående som skadades eller gick bort i detta hemska attentat. Det är verkligen så otroligt hemskt och jag tror att det viktigaste nu är att vi alla ställer upp för varandra, och framförallt, visar dessa hemska människor som planerade och genomförde detta attentat, att vi inte backar. Nej, de kommer inte åt oss.
Mitt i allt detta hamska så fick jag också se saker som visade hur fina människor kan vara med varandra, ja saker som verkligen visade prov på mänsklig givmildhet och kärlek. Att få se alla stockholmare som slöt upp och stöttade varandra mitt i denna hemskhet var helt fantastiskt och värmde verkligen hjärtat. Folk som öppnade upp sina hem, kontor som höll öppet för sina anställda etc. ja helt fantastiskt att se och det ger verkligen hopp för framtiden. Även faktumet att så många länder slöt upp bakom Sverige och visade sitt stöd visar prov på att vi är starka och inte viker ner oss.
Ja trots att det hänger en tyngd över Stockholm idag så kan jag säga att jag är så otroligt stolt över att bo i just denna stad, och att jag får dela den med alla de fantastiska människor som ställde upp igår (och även idag). Avslutningsvis så kan jag säga att textraden från en av Lasse Berghagens låtar verkligen summerar detta inlägg på alla sätt och vis, "Stockholm i mitt hjärta".
0